Vitryggig hackspett

 
Den vitryggiga hackspetten, ofta kallad vitryggen, tillhör brokspettarna. Den är störst av de tre brokspettar som idag finns kvar i Sverige. De andra två är större hackspett och mindre hackspett. Mellanspetten finns inte längre kvar i landet.
Man känner igen vitryggen på just den vita ryggen, den ljust röda undergumpen och på de vackert streckade kroppssidorna. Hanen har röd hjässa medan honan har svart. Men på sommaren kan man lätt bli lurad för då har alla brokspettars ungfåglar mer eller mindre rött på hjässan. Ett annat säkert kännetecken är trumningen. Varje hackspett har ju sin speciella trumning och med lite träning kan man lära sig skilja mellan de olika arternas ljud. Vitryggen har en lång trumning på 1,5 sekunder som avtar i styrka mot slutet.
Vitryggens viktigaste föda består av skalbaggslarvet i döende eller döda träd. Den hackar ut sitt bohål högt uppe, ca 5-10 meter över marken. Vitryggen häckar tidigt och lägger oftast 3-5 ägg i andra halvan av april. Under sista veckan i maj lämnar ungarna boet. 
 
Det är en fin upplevelse att få se och höra vitryggen i sin skog, men idag finns det en stor oro för att vi ska förlora även denna hackspettsart. Eftersom vårt moderna skogsbruk missgynnar arter som är beroende av lövträd, gamla träd och död ved drabbas just vitryggen hårt. I det ursprungliga skogslandskapet fanns ett stort inslag av lövträd. Dessa mycket variationsrika skogar har idag ersatts med planerade barrskogar.

Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, arbetar bland annat med att återskapa vitryggens naturliga miljöer. Om vi kan skydda och nyskapa områden så att vitryggen överlever vet vi att vi samtidigt har räddat ett stort antal andra arter vars miljö också är hotad.
 
 
hackspett